|
Gračanica
Det område som Kosovo och Metochia utgör är lika stort som Skåne och gränsar till Makedonien, Albanien och Montenegro. Metochia är namnet på en av de nio župas, regioner, som det gamla Serbien, Stara Srbija, bestod av. Metochion är ett grekiskt ord som betyder kyrkogods. Hit utvandrade slaver på 500-talet och den kyrkliga provinsen Raška ligger i det serbiska kärnlandet. Serberna kristnades från Bysans på 800-talet. Det medeltida serbiska riket som storžupan (storfursten) Stefan Nemanja av Raška grundade omkring 1170 erkändes av Bysans 1187 och fick ett eget ärkestift i Peć 1218, inrättat av Stefan Nemanjas son den helige Sava. Under ätten Nemanja blomstrade den senkomnenska och paleologiska konsten i arkitekturen i Serbien och i synnerhet i Kosovo som hyser de berömda kyrkorna i Dečani, Gračanica och Prizren.
Kung Stefan Uroš II Milutins regeringstid är höjdpunkten av den bysantiniserande konst som inkallade arkitekter och freskmålare från Thessaloniki och Epirus utvecklade. Under Stefan Uroš IV Dušan som kröntes till kejsare 1346 upplevde serberna en storhetstid och ärkebiskopen upphöjdes samma år till patriark.
Den serbiske kungen Milutin (1282-1321)
Den serbiske kungen Milutin (1282-1321) av ätten Nemanja, son till Stefan Uroš I, broder till Stefan Dragutin, samregent med honom till 1316, var en av de mest hotande fienderna till det bysantinska imperiet vid 1200-talets slut. Han lyckades angripa det bysantinska territoriet och vinna en avsevärd del av riket i norra Makedonien och göra Serbien till en stormakt. För att slutligen förhandla fram en varaktig fred sökte kejsar Andronikos II Paleologen (1282-1328) föreslå en av sina släktingar som gemål åt den serbiske kungen, systern Eudokia, änka till kejsar Johannes II Komnenos av Trapezunt, som emellertid vägrade, och då var hans enda desperata utväg att sända sin fem år gamla dotter, den lilla prinsessan Simonis, till Serbien 1299. Det var oerhört chockerande för grekerna och mötte motstånd bland serberna. Hon var enligt Pachymeres inte sex år gammal och enligt Nikeforos Gregoras fem år. En kraftull opponent mot äktenskapet var den ekumeniske patriarken Johannes av Sozopolis. Men Andronikos struntade och for med sitt hov till Thessaloniki, där adelsmännen var positiva till föreningen. Efter att ha utväxlat gisslan sände serberna drottningen Anna till bysantinarna och dessa sände Simonis med en stor hovsvit till serberna. Milutins fjärde äktenskap firades och välsignades av ärkebiskop Makarios av Ochrid på villkoret att hennes status som barn skulle respekteras och ingen äktenskaplig förening skulle äga rum innan hon nått mogen ålder, vad man nu kunde avse med detta. Enligt Gregoras förvånansvärt öppenhjärtliga skildring - han står på Simonis sida - hade Milutin efter tre år glömt denna för barnet avgörande klausul och penetrerade henne så brutalt att hennes livmoder brast och hon blev oförmögen att föda barn. Simonis var då åtta år.
De områden som erövrats av Milutin från Bysans fick han behålla som brudgåva och han besökte sin kejserliga svärfader i Thessaloniki och många gåvor utväxlades. Med den lilla Simonis importerades också den bysantinska kulturen, personifierad av storlogotheten Theodoros Metochites, som förhandlade fram det kejserliga äktenskapet under fem ambassader till Skopje, ett faktum som Milutin använde i sin propaganda som svärson till den bysantinske kejsaren. Metochites skrev också en rapport om händelserna i Serbien, det berömda Presbeutikos, som översätts av Elisabeth Malamut till franska. Endast Milutins sonson Stefan Dušan vågade gå ett steg längre och utropa sig till kejsare för att demonstrera sin jämbördighet med den bysantinske kejsaren i Konstantinopel. Kejsardömet bestod dock inte länge. Ideologiskt betraktades den bysantinske kejsaren som besläktad med alla västerländska härskare i ett system som kallades "furstefamiljen" där han agerade som fader till bröder och söner. Att vara svärson var en mycket betydelsefull nära relation såväl för ätten Nemanja som för det mäktiga riket Serbien.
Elisabeth Piltz
Elisabeth Piltz är professor emeritus i bysantinsk konstvetenskap
Text på serbiska:
Византија и Србија
Vizantija i Srbija
|
