listovi5433cirN
latN
 
 
 
 
Web www.dijaspora.nu

Musik

En intervju med Andreas Engström, redaktör för tidskriften Nutida Musik

Serbisk musik är mycket mer än Goran Bregovic

Andreas Engström i Belgrad

Ett av tidskriften Nutida Musiks nummer handlar om musik från Balkan. Varifrån kommer ert intresse för musik från denna region av Europa?
Nutida Musik är intresserat av konstmusik i största allmänhet oavsett var den kommer ifrån. Vi gör ofta temanummer och ibland gör vi teman på vissa länder och regioner. Vi har på senare år gjort teman på Frankrike, Östasien, Sydöstasien och Balkan. Men sedan finns det en annan anledning mer än den att försöka skriva om musik från olika delar av världen, och det är något som vi skriver i förordet. De länder vi huvudsakligen koncentrerat oss på, är Serbien, Bosnien och Makedonien, som under lång tid har upplevt en märkbar kulturell isolering som en följd av krig och sanktioner. I de här länderna brottas konstnärer med stora svårigheter och det är bland annat absurt krångligt bara att resa till grannländerna på grund av visumrestriktioner. Samtidigt finns, vilket jag upplevt när jag varit i länderna, en enorm kreativitet och framåtanda inom samtidskonsten och -musiken. Vi ville helt enkelt berätta om den konstmusik som finns i dessa länder; om den stora kreativitet men också om de problem man upplever och de förutsättningar som finns.

Hur kom du i kontakt med musiken från denna region?
Jag har sedan länge många internationella kontakter inom samtidsmusiken och reser mycket, bland annat på festivaler för samtidsmusik. Musiken från forna Jugoslavien har jag framför allt kommit i kontakt med de gånger jag varit på Zagrebbiennalen, som sedan 60-talet är den viktigaste festivalen i regionen. Jag har lärt känna flera skribenter och musikforskare, framför allt från Belgrad. Här finns en hängivenhet och ett engagemang för den nya musiken och en djup kunskap. Jag kommer till exempel ihåg en föreläsning jag höll på musikvetenskapen på universitetet i Belgrad. Vilken enorm kunskap studenterna hade, om praktiskt taget allting! Både bredd och djup.

Vilken typ av musik skriver ni om?
Vi skriver om det som brukar kallas ”konstmusik”. Detta är, för att förenkla något, klassisk musik, men komponerad idag. Detta innefattar alltså musik för symfoniorkester och opera, men också elektronisk musik, noise, multimedia med ljudinslag, ljudinstallationer. En hel del som skulle kunna klassas som experimentell och scenen är idag väldigt bred och fragmenterad. Influenserna kommer ofta också från till exempel experimentell rockmusik och techno. Viktiga rötter finns under alla omständigheter i den europeiska klassiska traditionen, som naturligtvis länderna på Balkan också är del av och utvecklar.

Kan du berätta lite om innehållet i numret?
Medredaktör till numret är Tatjana Marković, en vän till mig och musikforskare vid universitetet i Belgrad och i Wien. Hon har hjälpt till med att finna lämpliga skribenter och texter. Marković ger en översikt över situationen för dagens tonsättare i Serbien och hela regionen. Framför allt pekar hon på den kreativitet som uppstått ur den exil som många tvingats att gå i. Idag är den unga balkanska musiken väldigt internationell. Vesna Mikić, en annan musikforskare från Belgrad, skriver om serbisk elektronisk musik, hur denna upplevde en höjdpunkt under 70- och 80-talen, då staten kunde vara med och förse konsten med de resurser som krävdes för att kulturen skulle kunna blomstra och då studion i Belgrad var internationellt omtalad. Idag lider genren av den ekonomiska och kulturella fattigdom som är en följd av krig, sanktioner och ”kommersialismens negativa verkningar”, för att citera ur den ännu gällande svenska kulturutredningen . Ett motexempel till detta är de kreativa ideella nätverk för samtidskonst som uppstått, till exempel CHINCH, som vi också presenterar. Mikić har också skrivit en mycket intressant artikel om den serbiska segern i Eurovision Song Contest, dels vad detta medfört för politiska implikationer och dels vad mottagandet av detta betytt för den serbiska och den europeiska identiteten i Serbien och övriga Europa.

Då skriver ni trots allt om ganska olika former av musik.
Artikeln om Eurovision Song Contest är inte typisk för oss vad musikstilen beträffar. Men den tar upp intressanta frågor rörande kulturell identitet som är ett av våra kärnämnen, skulle jag vilja påstå. Men det nummer vi har gjort om Balkan handlar ändå inte i första hand om den musik som i allmänhet mest är förknippad med Balkan och som populariserats med vissa filmer: romsk musik, blåsorkestrar och Goran Bregović.

Den här musiken är ju väldigt populär. Vem har bidragit mest till det, Emir Kustericas filmer eller Goran Bregovićs musik?
Det är nog en kombination. Kusterica jobbar ju mycket med att ”teckna bilder” av Balkan, av folket, ofta på gränsen till att det blir klichéer, och där passar ju Bregovićs musik bra in.

Du tycker inte om dessa filmer och musiken?
Jodå, flera filmer är mycket underhållande. Och Underground tycker jag är, tillsammans med makedonske Milcho Manchevski Innan regnet faller, en av de absolut bästa filmerna från 90-talet. Oavsett Kustericas politiska uppfattningar tycker jag att filmen intelligent presenterar Jugoslaviens konfliktfyllda och komplexa samtidshistoria på ett lekfullt allegoriskt sätt. Visst kan man läsa in politik i detta, men då handlar det just om att LÄSA IN. Jag tror att som svensk kan man bortse från vissa saker som Kusterica i allmänhet representerar. Det är irrelevant och stör inte vad filmen faktiskt KAN förmedla. Filmen i sig är briljant och musiken passar bra in.

Nutida Musik # 3 2007
"Central Balkans"
Numrets temadel är på engelska då vi också riktade oss till läsare från Balkanländerna.  Med avgränsningen "Centrala Balkan" avser vi dels en geografisk bestämning men också en region där 90-talens krig och omvälvningar har haft särskilt ödesdigra konsekvenser i form av relationen till omvärlden. Samtidigt finns här livaktiga konst- och musikscener, som bland annat visar en stark internationalisering Det är dessa processer och dessa scener som numret handlar om.

Ur innehållet.
- Tatjana Markovic: New Voices of the Balkans
Markovic ger en översikt över de nya röster som hörs inom den unga musiken från Balkan som byggs upp av unga konstnärer och teoretiker utifrån ett gränslöst och internationellt perspektiv.
- Vesna Mikic: Losing Ground: Serbian Electro-Acoustic music from the Golden Age to the present.
En översikt över den högt ansedda serbiska elektroniska musiken och hur den blivit lidande av de förändringar som skedde med 90-talet.
- Ivana Neimarevic: Catching Up
Om hur nya konstnärliga nätverk byggts upp i takt med den nya tiden. Här presenteras det Belgrad-baserade nätverket CHINCH som grundades med syfte att introducera ny musik och mediakonst i Serbien. 
- Andreas Engström & Åsa Stjerna: Old Folk or New Electronic Music
Om elektronmusikstudion i Skopje och det paradoxala att den främst används till digitalisering av band med folkmusik och inte till utbildning. Ett exempel på hur sökandet efter en nationell identitet är viktig i det makedonska nationsbyggandet.
- Andreas Engström: Let there be Sounds!
Om den Sarajevo-baserade ensemblen och föreningen för ny musik Sonemus. Ett samtal mellan Andreas Engström och ensembleledaren Aliser Sijaric.
- Vesna Mikic: Eurovision Song Contest through Serbian Lenses.
Om de politiskt implikationerna av Serbiens seger i Eurovisionsfestivalen 2007 samt omvärldens syn och vad detta säger om den europeiska identiteten.
- Ett samtal mellan en serbiska musikforskaren Tatjana Markovic, den kroatiska musikforskaren Dalibor Davidovic och Andreas Engström om Zagrebbiennalen 2007 och festivalens historia och betydelse för regionen.
Andreas Engström i Sarajevo

Vad tycker du om Bregovićs musik?
Den musik som Bregović skriver är ju ett slags kliché över balkanmusik. Flera av mina serbiska vänner och musikskribenter tycker extremt illa om denna musik. Genom sina klichéer bidrar den till att nagla fast bilden av serber som okultiverade, skäggiga, religiöst fanatiska krigsgalningar. Det hela är ju väldigt komplext. Det är inte musiken i sig, det är musiken i samspelet med filerna, de politiska åsikter Bregović och Kusterica företräder, och vad denna musik kommit att bli representant för. Liksom det faktum att Bregovic är en kulturell ikon i Serbien, som med sitt gamla band Bijelo Dugme representerar en ”gyllene epok” i Jugoslaviens historia, 1970- och 80-talen. Få känner få till att den serbiske kompositören Isidora Žebeljan varit ett slags ”mentor” till Bregovic. Žebeljan kan i viss mån sägas företräda en viss serbisk-nationalistisk ideologi, och på samma gång är hon naturligtvis väldigt musikkunnig. Hon har hjälpt Bregović att ta fram en musik som anspelar på nationella känslor samtidigt som musiken inte på något sätt är ”typiskt serbisk”. Musiken är en konstruktion. Isidora Žebeljan är en fantastiskt fin tonsättare, men detta komplex av musik och ideologi skapar onekligen i förlängningen en slags spänning …

Så frågor kring kulturell identitet är ett av era viktiga ämnen?
Absolut, och beroende på var man är någonstans i världen tar sig detta väldigt olika uttryck och man kan förstå kulturer och samhällen genom att titta på musiken. Till exempel skriver jag en artikel tillsammans med Åsa Stjerna om hur man på musikkonservatoriet i Skopje, Makedonien, använder musikstudion till att digitalisera gamla band med makedonsk folkmusik och inte till att utbilda kompositionsstudenterna i elektronisk musik. Vilket kan tyckas vara lite märkligt. Men att man anser sig tvungna att göra detta på en musikhögskola är ju ett resultat av att det inte finns resurser för detta jobb någon annanstans. Det är också ett tecken på hur viktigt detta med kulturell identitet är i landet och hur ett sådant projekt är en del i ett ständigt skapande av identiteter – men också av stereotyper. För varför skulle makedonsk identitet av idag handla om just gammal folkmusik? Bland annat för att landet är isolerat och fattigt. Det underlättar knappast för de krafter som vill göra landet till en del av Europa, vilket med tanke på de etniska spänningar som finns skulle kunna verka mycket positivt.

Vet du att det i Sverige finns några grupper vars medlemmar har rötter i Balkan?
Absolut. Vid sidan av finländare och norrmän är folk från forna Jugoslavien vår största invandrargrupp. Och så var det till och med innan krigen på 90-talet. För 8-10 år sedan var jag som musikskribent väldigt intresserad av mycket svensk musik med rötter i utlandet och den spridning den har här. Idag känner jag inte till så många artister men jag har varit på många konserter och festivaler i Sverige och både lyssnat och dansat till musik från Balkan.

Jag tror att vissa läsare kan vara intresserade av Nutida Musik. Kan du kort presentera den och berätta hur man kan ta kontakt med er på redaktionen?
Nutida Musik kommer ut fyra gånger om året. Den är den enda tidningen i Sverige om samtida konstmusik. Vi brukar göra temanummer, men vi recenserar också nya cd, böcker och festivaler, och på hemsidan – som är under omgörning – presenterar vi löpande debatt och recensioner. Vi samarbetar också med internationella skribenter och har en ”fast” medarbetare i Belgrad, Tatjana Marković. Vår korrespondent i Lissabon, Jelena Novak, är för övrigt också från Serbien. Det går att prenumerera på Nutida Musik och det gör man enklast genom att gå in på hemsidan www.nutidamusik.se eller skicka direkt ett mail till mig: This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.">

 

Aco Dragićević